måndag 10 november 2008
Nakna träd kastar fåglar åt helvete EP
Nakna träd kastar fåglar åt helvete EP
Tanka hela albumet:
Nakna träd kastar fåglar åt helvete EP (ZIP)
(högerklicka, välj spara mål som)
----------------------------------
01. Rektil (intro)
02. Coltålder
03. Värdelek (Faber poem)
04. Acerbus Genesis pt.II
05. Slentrian
06. Hudcancer kostar ingenting (Lime poem)
07. En spegelbilds halveringstid (Lime solo)
08. Acerbus Genesis pt.I (bonus)
Framsida
Baksida
CD-bild
Tanka hela albumet (högerklicka, spara mål som):
Nakna träd kastar fåglar åt helvete EP (ZIP)
Tack J. Sörlin för serverutrymme och övrigt skitfett arbete.
fredag 29 augusti 2008
Hudcancer
men insåg snabbt ett hinder i farten och ägnade några timmar åt saken.
Och det jag kom fram till var..
..Att det är av samma kategori, fast värre än insekter i maten
då man iskallt begav sig mot bättre tider i asien
men av misstag gick rakt in i fällan, och då sitter som klister i taket,
i nätet, och inväntar att spindeln skall ta en.
och då får jag bilden du gav mig, fan, den sitter på minnet och skaver
och viskar dynamiskt faktumet att vinden står stilla i graven.
Fri som en hare... - I SÄLLSKAP AV EN VITHAJ I HAVET
får jag inga svenska fjärilar, snarare butterflies och knivar i magen
- men inget utav det, får mig att vilja tillbaka
återvända till min pinande vardag och fortsätta bära pinnar åt staten
jag finner det galet.
det är svårt att se fickpluntan som halvfull, när det är en fucking spricka i glaset.
Men vid det tillfället, du inser att de inre organen (såsom hjärtat) är inte portabelt
lovar jag att du ser världen från en vidare gavel och därmed så finner du svaret.
Men bortsätt från att bilen är trasig.. OCH ATT HELA JÄVLA LIVET ÄR TRAGISKT
kvarstår verkligheten att solen faktiskt skiner på dagen..
..men solen kan man få hudcancer av, visst är det lite paradoxalt?
tisdag 3 juni 2008
torsdag 22 maj 2008
onsdag 14 maj 2008
When Life Gives You Lemons, You Paint That Shit Gold
När livet ger dig en frukt med en färg så nära guld man kan komma, nöjer du dig inte. Istället plockar du fram en guldpenna och målar om skiten. Är det inte lite så vi fungerar?
Det anser i alla fall Atmosphere, den grupp av amerikanska lyriker som diggas brutalt mycket av en viss deprimerad emil poulsen. Men varför deprimerad? Jag har ju inte målat om livets citroner med guldfärg? Nä, men det är nämligen så att gruppen, som jag för övrigt hatar för tillfället, bestämt sig för att komma till Sverige, Hultsfredsfesrivalen, den 13 juni. Men 13 juni låter som ett bekant datum? Ja visst gör det de. Fredagen den 13 juni är nämligen precis samma jävla dag som en viss emil poulsen tar studenten. Att skippa studenten känns sjukt syndigt. Att missa atmospheres spelning på hultsfred känns dock sjukt antiklimax.
Aja, fuck it. Argumentet att "studenten tar du bara en gång i ditt liv!" fungerar inte, tyvärr. Atmosphere är nämligen inte någon särskilt etablerad grupp i Sverige, och lär därför inte återvända. Men, men. Kanske borde jag istället för att sitta och beklaga mig, hämta en guldpenna och sätta igång. Kanske borde jag istället börja lyssna på typ backstreet boys eller britney spears, så man faktiskt har chans att se sina favoriter live.
Här om dan upptäckte jag ett litet secret message i låtlistan på deras nysläppta skiva When Life Gives You Lemons, You Paint That Shit Gold. Så här ser låtlistan ut;
01 Like The Rest Of Us
02 Puppets
03 The Skinny
04 Dreamer
05 Shoulda Know
06 You
07 Painting
08 Your Glasshouse
09 Yesterday
10 Guarantees
11 Me
12 Wild Wild Horses
13 Can't Break
14 The Waitress
15 In Her Music Box
Och läser man allt rakt upp och ner, får man reslutatet;
Like the rest of us puppets, the skinny dreamer should know you painting your glasshouse. Yesterday guarantees me, wild wild horses can't break the waitress in her music box.
Så, jävla fett, eller hur? :)
Emil - När livet ger dig citroner, målar du skiten i guld
lördag 3 maj 2008
Den hårfina skillnaden mellan tandställning och grillz
söndag 9 mars 2008
Självmord Kostar Ingenting
Självmord Kostar Ingenting
---------------------------------------------------------------------------------
Kom igen, jag vet att du vågar
Detta var någonting du kände redan i våras, då du blev retad och hånad
Du lever för tårar, och hatar allt elände,
nu sitter du uppe på ditt rum, med rakblad mot armleden.
Du tvivlar, men varför gör du det?
Ingen älskar dig ändå, du är både fattig, nörd och fet
Du är trött på att hoppas på sol och låtsas va cool
Det finns en kortare zon, varför inte hoppa från bron?
Ta sista klivet ut från kanten och känna kroppen sväva,
Tills du landar på marken och krossar knäna.
Och i värsta fall så kommer du att överleva,
bli förlamad sitta i rullstol och aldrig kunna röra bena.
Jag vet att det kan kännas jobbigt stunden innan.
Men det är över så fort du tagit dolken och stuckit in den.
Allt blir svart, du är halvvägs i ett spökhus,
vi alla kommer dö, så varför inte dö nu?
Tåget kommer snart, hur ska du ha det?
Kliver du av rälsen nu så kommer snuten att ta dig, med skjutande vapen
Du blir placerad på något fosterhem i norrland,
där alla tycker synd om dig och du måste vara i nåns famn.
Ingen vet hur du haft det, så ta repet runt nacken
och hoppa ned från backen - och jag ler när du faller
Du undrar och tänker om alla kommer hata dig
men den största frågan är om mamma kommer sakna dig
Och din pappa har pengar, men av latheten
kommer han köpa den billigaste gravstenen
Och uppe i himlen kan du inte ringa mormor
och påminna henne om att vattna dina vissna blommor
vid din gravsten, som ingen besöker
precis som din begravning då din farmor fick viktigt ett möte
Du är svag och pressad, men vet inte vad som väntar
Du är rädd för döden och det gör mig glad och frestad
Det är upp till bevis nu.
Skar du dig för uppmärksamheten, eller ville du verkligen till gud?
Din äckliga fegis, det är nu eller aldrig.
Stanna kvar i skiten, eller möta slutet av allting.
Så, varför skulle du banga nu? Ingen ville ju veta av dig
fattar du inte hur skönt att bara slippa det där feta aset.
Du måste fatta att din låtsas mamma inte orkar snacka
om varför du trotsar alla, och din pappa
som letar efter nakenhet, och spelar efter ATG
kommer inte att läsa dina genomtänkta avskedsbrev..
Så ångrar du allt nu? - Kunde väl gissa det.
Så ta ditt rulla med rizzla-knep och fyll munnen med ciggpaket
- Undrar du inget mer, så är du välkommen lyckan
För här nere hos mig är alla värda lika mycket
det är så jävla bra, du borde hoppa kring i ring
men det bästa utav allt - självmord kostar ingenting..
tisdag 26 februari 2008
Vinterandedräkt
och jag kan hålla dig försiktigt som om du nyss brutit ett revben
springstanna vi välter staden, säg ditt namn i minusgrader
sjung ditt namn när ingen märker för vinterandedräkten klär dig
(-Grioa - Vårteckenspråk)
söndag 24 februari 2008
Kvalitét min gode vän, kvalitét
Något som varje människa däremot strävar efter är den efterlängtade lyckan. Men hur uppnår man egentligen fullständig lycka? Spekulationer kring en instruktionsbok inom ämnet är otänkbar, av den enkla anledningen att olika saker och fenomen satisfierar olika människor. Men vi har väl alla hört den traditionella stereotypen för ett välmående.
Man skall träna och gå på gym. Då får man en vacker kropp och blir därmed mer attraktiv som i sin tur (i många fall) resulterar i en större umgängeskrets, speciellt kvinnlig om man är man, och tvärt om. Då träffar man lättare en livspartner man kan spendera ett långt och lyckligt liv ihop med. Du kan säkert bli 90 år.
Man skall inte äta på McDonald’s. Det är onyttigt. Man blir fet och oattraktiv plus att man dör snabbare. Du blir säkert 65 år. 65 transfettberikade och lyckliga år.
Just det, glöm heller inte att köpa L'Oreal’s senaste produkt som gör att du ser 10 år yngre ut. Om några åt kan vi säkerligen se produkten på marknaden som får dig att se nyfödd ut. Riktigt jävla nice.
Människans högsta dröm är att bli så gammal som möjligt, samtidigt som människans högsta dröm är att inte yttra sin dröm i form av åldrande. Paradox, huh?
Det är inte kvantiteten som ger betydelse. Det har väl varje skolelev fått höra ett antal miljoner gånger som planerar att skriva en bra uppsats. Det är innehållet i uppsatsen som räknas. Kvalitéten min gode vän, kvalitéten.
”Hellre en dag som varg, än 1000 år som får” hade jag uttryckt mig om jag hade planerat att rösta på nationaldemokraterna vid nästa val. Men det har jag inte. Så fuck it.
Så länge som jag kan avnjuta 3 minuters dovhet och frid i form av en nikotinkick, tänker jag fortsätta ta en marlboro menthol tillsammans med en gigantisk tekopp på morgonen. Trots att jag inte vill se mig som en officiell tobakskonsument. Visst låter det lite som en inledning till ett drogmissbruk? Haha.
På tal om ämnet vill jag tillägga att jag i somras var på en förtrollande spelning. Den ägde rum i Uppsala där stadens årliga reggaefestival höll hus. Artisten bakom magin var den göteborgska musikern Kapten Röd, som efter halva uppträdandet presenterade en låt tillägnad till sin syster. Ingen i publiken gick ifrån spelningen oberörd av hans oerhört realistiska lyrik.
Du och jag tittar nog i olika speglar,
för jag kan inte se vad du menar.
Annars måste dina speglar vara skeva,
för smala ting verkar bli breda
-Kapten röd, ”Trasig”
/Emil - Spränger gränser med nyårssmällare
onsdag 20 februari 2008
Vardagspoesi, musik och hyperventilation
Här om dan, när jag satt på bussen, insåg jag hur mycket man tänker i förhållande till hur lite man yttrar sig. Det är en av orsakerna till att jag bestämde mig för att vara lika mainstream som alla andra, och skaffa mig en, som säkerligen min mormor hade envisats att kalla det - Internetdagbok.
Ett företag kräver en affärsidé. En skolkurs kräver betygskriterier. Men en helt ofinansierad och bedömningsfri blogg? Något i denna stilen tror jag;
Den här bloggen är inte skapad i syftet att ge en lång redovisning av dagens personliga händelseförlopp, där jag avslöjar intresseväckande fakta, såsom vad jag åt till middag eller vilka lektioner jag haft i skolan.
Den här bloggen är inte skapad i syftet att ladda upp fotografier med dagens outfit innan jag går till skolan, för att på så sätt indirekt flasha med min senaste lacoste-piké.
Den här bloggen är inte skapad i för att jag skall kunna berätta hur fruktansvärt synd det är om mig, som bara fick VG i matematik A.
Den här bloggen är heller inte skapad för att jag konstant skall gå runt och fundera på saker jag ska publicera på bloggen.
Därför skall jag försöka använda bloggarskrivarnas mest upprepade term så lite som det bara går. Jag talar om den personliga pronomen. Jag talar om ordet "jag".
(Förlåt kära vänner som emellanåt skriver era bloggar på det sättet jag valt att inte göra. Jag respekterar era val.)
Det främsta syftet med denna blogg har jag inte kommit på än. Kanske för att offentliggöra mina texter, wannabe-dikter och min musik. Kanske för att få vädra lite åsikter och därmed allmänt spekulera i triviala företeelser som faller mig in att skriva om. Kanske ett försök till att låta djup. Kanske, till och med, för att vara exakt lika cool som alla andra.
Bloggskrivningsfrekvensen kommer att variera. Orsaken är simpel. Ibland tänker man mycket, ibland tänker man inte alls.
/Emil - Vardagspoesi, musik och hyperventilation