söndag 24 februari 2008

Kvalitét min gode vän, kvalitét

Imorse laddade jag upp med en kopp te och en marlboro menthol. Det var tyst ute. Det enda som kunde höras var det knastriga ljudet av tobak som förbränns vid inhalation. Det är ett vackert och behagligt ljud, trots att det är dåligt att röka. Det vet vi alla. Regelbunden rökning kan resultera i döden, och ingen vill väl dö?
Något som varje människa däremot strävar efter är den efterlängtade lyckan. Men hur uppnår man egentligen fullständig lycka? Spekulationer kring en instruktionsbok inom ämnet är otänkbar, av den enkla anledningen att olika saker och fenomen satisfierar olika människor. Men vi har väl alla hört den traditionella stereotypen för ett välmående.

Man skall träna och gå på gym. Då får man en vacker kropp och blir därmed mer attraktiv som i sin tur (i många fall) resulterar i en större umgängeskrets, speciellt kvinnlig om man är man, och tvärt om. Då träffar man lättare en livspartner man kan spendera ett långt och lyckligt liv ihop med. Du kan säkert bli 90 år.
Man skall inte äta på McDonald’s. Det är onyttigt. Man blir fet och oattraktiv plus att man dör snabbare. Du blir säkert 65 år. 65 transfettberikade och lyckliga år.
Just det, glöm heller inte att köpa L'Oreal’s senaste produkt som gör att du ser 10 år yngre ut. Om några åt kan vi säkerligen se produkten på marknaden som får dig att se nyfödd ut. Riktigt jävla nice.
Människans högsta dröm är att bli så gammal som möjligt, samtidigt som människans högsta dröm är att inte yttra sin dröm i form av åldrande. Paradox, huh?

Det är inte kvantiteten som ger betydelse. Det har väl varje skolelev fått höra ett antal miljoner gånger som planerar att skriva en bra uppsats. Det är innehållet i uppsatsen som räknas. Kvalitéten min gode vän, kvalitéten.
”Hellre en dag som varg, än 1000 år som får” hade jag uttryckt mig om jag hade planerat att rösta på nationaldemokraterna vid nästa val. Men det har jag inte. Så fuck it.

Så länge som jag kan avnjuta 3 minuters dovhet och frid i form av en nikotinkick, tänker jag fortsätta ta en marlboro menthol tillsammans med en gigantisk tekopp på morgonen. Trots att jag inte vill se mig som en officiell tobakskonsument. Visst låter det lite som en inledning till ett drogmissbruk? Haha.

På tal om ämnet vill jag tillägga att jag i somras var på en förtrollande spelning. Den ägde rum i Uppsala där stadens årliga reggaefestival höll hus. Artisten bakom magin var den göteborgska musikern Kapten Röd, som efter halva uppträdandet presenterade en låt tillägnad till sin syster. Ingen i publiken gick ifrån spelningen oberörd av hans oerhört realistiska lyrik.

Du och jag tittar nog i olika speglar,
för jag kan inte se vad du menar.
Annars måste dina speglar vara skeva,
för smala ting verkar bli breda

-Kapten röd, ”Trasig”

/Emil - Spränger gränser med nyårssmällare

1 kommentar:

Anonym sa...

Du har så rätt tror jag :P