Vinterandedräkt

Du har duschat huden skrynklig, blir man nånsin riktigt ren?
och jag kan hålla dig försiktigt som om du nyss brutit ett revben
springstanna vi välter staden, säg ditt namn i minusgrader
sjung ditt namn när ingen märker för vinterandedräkten klär dig
(-Grioa - Vårteckenspråk)

Kvalitét min gode vän, kvalitét

Imorse laddade jag upp med en kopp te och en marlboro menthol. Det var tyst ute. Det enda som kunde höras var det knastriga ljudet av tobak som förbränns vid inhalation. Det är ett vackert och behagligt ljud, trots att det är dåligt att röka. Det vet vi alla. Regelbunden rökning kan resultera i döden, och ingen vill väl dö?
Något som varje människa däremot strävar efter är den efterlängtade lyckan. Men hur uppnår man egentligen fullständig lycka? Spekulationer kring en instruktionsbok inom ämnet är otänkbar, av den enkla anledningen att olika saker och fenomen satisfierar olika människor. Men vi har väl alla hört den traditionella stereotypen för ett välmående.

Man skall träna och gå på gym. Då får man en vacker kropp och blir därmed mer attraktiv som i sin tur (i många fall) resulterar i en större umgängeskrets, speciellt kvinnlig om man är man, och tvärt om. Då träffar man lättare en livspartner man kan spendera ett långt och lyckligt liv ihop med. Du kan säkert bli 90 år.
Man skall inte äta på McDonald’s. Det är onyttigt. Man blir fet och oattraktiv plus att man dör snabbare. Du blir säkert 65 år. 65 transfettberikade och lyckliga år.
Just det, glöm heller inte att köpa L'Oreal’s senaste produkt som gör att du ser 10 år yngre ut. Om några åt kan vi säkerligen se produkten på marknaden som får dig att se nyfödd ut. Riktigt jävla nice.
Människans högsta dröm är att bli så gammal som möjligt, samtidigt som människans högsta dröm är att inte yttra sin dröm i form av åldrande. Paradox, huh?

Det är inte kvantiteten som ger betydelse. Det har väl varje skolelev fått höra ett antal miljoner gånger som planerar att skriva en bra uppsats. Det är innehållet i uppsatsen som räknas. Kvalitéten min gode vän, kvalitéten.
”Hellre en dag som varg, än 1000 år som får” hade jag uttryckt mig om jag hade planerat att rösta på nationaldemokraterna vid nästa val. Men det har jag inte. Så fuck it.

Så länge som jag kan avnjuta 3 minuters dovhet och frid i form av en nikotinkick, tänker jag fortsätta ta en marlboro menthol tillsammans med en gigantisk tekopp på morgonen. Trots att jag inte vill se mig som en officiell tobakskonsument. Visst låter det lite som en inledning till ett drogmissbruk? Haha.

På tal om ämnet vill jag tillägga att jag i somras var på en förtrollande spelning. Den ägde rum i Uppsala där stadens årliga reggaefestival höll hus. Artisten bakom magin var den göteborgska musikern Kapten Röd, som efter halva uppträdandet presenterade en låt tillägnad till sin syster. Ingen i publiken gick ifrån spelningen oberörd av hans oerhört realistiska lyrik.

Du och jag tittar nog i olika speglar,
för jag kan inte se vad du menar.
Annars måste dina speglar vara skeva,
för smala ting verkar bli breda
-Kapten röd, ”Trasig”

/Emil - Spränger gränser med nyårssmällare

Vardagspoesi, musik och hyperventilation

Här om dan, när jag satt på bussen, insåg jag hur mycket man tänker i förhållande till hur lite man yttrar sig. Det är en av orsakerna till att jag bestämde mig för att vara lika mainstream som alla andra, och skaffa mig en, som säkerligen min mormor hade envisats att kalla det - Internetdagbok.

Ett företag kräver en affärsidé. En skolkurs kräver betygskriterier. Men en helt ofinansierad och bedömningsfri blogg? Något i denna stilen tror jag;

Den här bloggen är inte skapad i syftet att ge en lång redovisning av dagens personliga händelseförlopp, där jag avslöjar intresseväckande fakta, såsom vad jag åt till middag eller vilka lektioner jag haft i skolan.
Den här bloggen är inte skapad i syftet att ladda upp fotografier med dagens outfit innan jag går till skolan, för att på så sätt indirekt flasha med min senaste lacoste-piké.
Den här bloggen är inte skapad i för att jag skall kunna berätta hur fruktansvärt synd det är om mig, som bara fick VG i matematik A.
Den här bloggen är heller inte skapad för att jag konstant skall gå runt och fundera på saker jag ska publicera på bloggen.
Därför skall jag försöka använda bloggarskrivarnas mest upprepade term så lite som det bara går. Jag talar om den personliga pronomen. Jag talar om ordet "jag".
(Förlåt kära vänner som emellanåt skriver era bloggar på det sättet jag valt att inte göra. Jag respekterar era val.)

Det främsta syftet med denna blogg har jag inte kommit på än. Kanske för att offentliggöra mina texter, wannabe-dikter och min musik. Kanske för att få vädra lite åsikter och därmed allmänt spekulera i triviala företeelser som faller mig in att skriva om. Kanske ett försök till att låta djup. Kanske, till och med, för att vara exakt lika cool som alla andra.

Bloggskrivningsfrekvensen kommer att variera. Orsaken är simpel. Ibland tänker man mycket, ibland tänker man inte alls.

/Emil - Vardagspoesi, musik och hyperventilation